Jakten sker företrädesvis tillsammans med Leif och Ulf, Åke och Roger.
Leifs hund heter Irra och är en numera 9-årig stövarmadam med många harar på sitt samvete.
Hon är duktig på att driva hare.
Leif har odlat fram egenheter hos Irra av typen att inte äta rådjursben. Det är något som Irra gräver ner. Det är älgben som gäller.
Ibland, om jag orkar upp vid samma tid som övriga, deltar jag i jakten. Jag är lite morgontrött medan övriga är morgonpigga.

 

Viltvård hare.

Se mina bilder från ett ställe som jag matar hare på.
jag har två utfodringsplatser som jag i efterhand besökt och kunnat
konstatera att jag haft besök av hare.

Utfodrinsplats 1	Utfodringsplats 2
Spillning	Spillning	Mera spillning

 

Jägaren Leif (Irras ägare)	Stövartiken Irra
Jägare Roger (Kiso's ägare)	Kiso

Söndag den 23 november 2003.
Harjakten som blev en misslyckad rävjakt.
Vissa behöver göra vapenvård?

Bolagsjakten lördag 17 januari 2004.
När jag fick heta "Ömma örat"

Jag jagar hare med komm-radio 26 september 2004.

Bolagsjakten den 10 oktober 2004.

Hur jag missar en hare på gårdsplan 13 november 2004.

Nytt dagboksblad med lyckad harjakt 14 november 2004.

Bolagsjakt den 11 december 2004 i Grönliden.

Äntligen fick Leif fälla vilt den 22 december 2004.

Leif gick vilse och Ulf fick en hare i Grönliden 29 december 2004.

Match mellan hararna och jägarna 2 januari 2005.

 

En rolig episod från hösten 2002.

Vi jagar på Skogfors vid sågen. Det ligger ett tunt snötäcke som gör att man kan se harspåren. Jag sitter på pass vid sågen och ser drevet komma ut på landsvägen.
Haren kommer mot mig och jag gör mig beredd. Dock vänder haren och springer tillbaka efter landsvägen och hoppar av vid Hennings-grunden.
Leif dyker upp och vi går dit tillsammans. Irra dyker också upp i spåren men eftersom haren gjort avhopp så måste Irra börja ringa in bytet. Vi kan, från vägen, inte upptäcka avhoppet först men efter ett tag ser vi haren tryckande tätt intill husgrunden. Samtidigt kommer Irra springande utmed ladugården som ligger vinkelrätt mot den mur där haren ligger. Haren stöts upp av oss och börjar springa mot fuset samtidigt som Irra kommer i full fart och detta gör att dom nästan krockar med varandra. Irra har hög fart och har svårt att få stopp i snön och detta gör att det blir långa bromsspår i snön efter henne. Drevet fortsätter.
Haren klarade sig den gången.

 

Lördag den 8 september 2003.

Bra väder idag. Solen skiner. Marken är frostig.
Jag hinner som vanligt inte upp vid samma tid som de andra varför det är tur för mig att vi har överenskommelsen att ta kontakt med de andra på jaktradion och ansluta vid klockslag som passar. Det innebär alltså att jag blir lite sen. Ulf, Leif och jag promenerar Morvägen och stannar till på "Kyrkans" skifte. Det tar ett bra tag innan något händer. Irra tar upp en hare och drevet går norrut. Längre och längre bort. Till slut hörs hon inte mer. Tiden går och vi bestämmer oss för att börja söka. Vi åker runt lite på olika vägar och lyssnar. Jag får på vägen upp till Lakaberget se en älgko med kalv korsa Långsjövägen.
Sökandet fortsätter och pågår hela eftermiddagen utan resultat. Ulf åker hem, Leif blir kvar vid sågen där vi släppte Irra och jag åker hem för att äta. Bestämmer mig för att åka tillbaka till sågen för att göra Leif sällskap och lämna en liten ask med godis som  skickades med mig att ge till Leif som tröst. Mörkret hann lägga sig. Vi gjorde iordning en stor brasa för att hålla oss varma där vi väntade in Irra.
Vi fick vänta till klockan 18 innan Leif hittar Irra hos n'Artur.

Söndag den 9 september 2003.

Leif hämtar mig klockan 07.00. Idag är Irra trött, säger Leif. Man vet det när hon bara motvilligt går ner till bilen. Det är en strålande dag igen vad gäller vädret. Vi släpper Irra på Selnäs och vi promenerar dels utmed älven och dels till de älgpass som P-A och Martin E brukar sitta på, för att jag skall lära mig att hitta. Irra är bara borta korta stunder. Inga långa sök. Man kan se att hon är trött. Korta stunder går hon bakom oss. Vi träffar Esko och Banjo. Irra blir irriterad över Banjo och fräser ifrån och när Banjo sprungit iväg stannar Irra och blir stående lika länge som vi. När vi går iväg går också hon iväg men inte långt. Hon hittar inga harspår och blir inte svår att locka tillbaka in i bilen när vi skall hem igen. Vi får trösta oss med att vi haft bra väder i alla fall.

Tips till hundägare.

Om du undrar vars alla försvunna harhundar tar vägen.
Här är svaret.