Byarnas uppkomst.

Hällfors.

Första nybygget uppfördes i slutet av 1700-talet av Markus Persson.
Gården var belägen vid före detta  Abel Westins gård men närmare älven.

Selsmoran.

Första gården sattes upp av en son till ovan nämnda Markus Persson
samt Johan Markuson.
Gården byggdes mellan åren 1825 - 1830 och finns fortfarande kvar.
Ombyggd och numera i ägo av Henrik Johansson.

Selsmoran

1842  utsynades Selsmoran av nybyggare Gabriel Skog 1796-1847, från Skogfors.
Han var gift med en dotter till Markus Persson i Hällfors, Cajsa Marcusdotter 1797-1858.

1850 ingav Johan Marcusson, som levde 1803-1865 och var bror till Cajsa Markusdotter,
en handling där han hävdade Gabriel Skogs ansökan om nybygget Selsmoran
”af tjenlige lägenheter emellan byarne Selet och Hällfors i Skellefteå socken på ömse sidor om Byske elf”

Bönderna Josep Kristiansson och Nils Andersson i Selet  samt Carl Olof Wikström i Hällfors
protesterade, men det avslogs. 1850 avvittrades Selsmoran.

Johan Marcusson hade ”äkta” sonen Anders, född 1834.
Med pigan Brita Greta Johansdotter hade han sonen Johan Willehard född 1854.

Efter Johans död gifte sig Brita Greta med Johan Olofsson Beglund född 1816.
Då skrevs hon ”nybyggare” och hade alltså tagit över hemmanet.
Tillsammans fick de sonen Johannes född 1864.

1872 var Selsmoran delat mellan Johan Olofsson Berglund och Anders Johansson Lundgren,
Johan Marcussons son. De hade 1/32 mantal vardera.

Mellan 1892 och 1898 köpte Carl Öman Johan Berglunds del.
Anders Lundgrens söner Axel och Ludvig övertog den andra hemmansdelen.

Mot slutet av seklet började Ytterstfors trävaruaktiebolag köpa upp hemmanen längs Byskeälven.
1902 eller 1903 köpte de hela Hällfors.
De ville även köpa Selsmoran.
Carl Öman ville inte sälja.
Då hotade bolagsgubbarna honom och sa att hans kostnader i samband med lagfarten
skulle ruinera honom.
Enligt Ivan Viklund gick hans morfar ”till kungs” och fick korrekta uppgifter om försäljning och lagfart.
1905 gjordes laga skifte och Ytterstfors köpte bröderna Lundgrens del.

Källa: Kerstin Forsman

Tvärån.

Första boplatsen var troligen  såghuset vid det så kallade Karl Adamsa fallet,
på det av H. Vikström ägda hemmanet. Ägare var Pär Östenson (Pär Estersta)
från Ersmark. Boplatsen uppfördes troligen i början av 1700-talet.

Åfors.

Torparen Larson var troligen den förste som bosatte sig där i slutet av
1700-talet vi nuvarande Henning Lindkvists gård.
(Sägnen förmäler att Larson mördades av sin fjärde hustru genom att
hon skulle ha hällt smält bly i hans öron när han sov.)
Efter Larsons död gifte hustrun om sig med den anställde drängen som
i sin tur, efter hustruns död, gifte om sig med styvdottern.

 Skogfors.

Förste nybyggaren var soldaten D. Qvist satte omkring 1835 - 1840 upp en
gård på Fridolf Olssons hemman vid den så kallade Lakamyran men
framme vid älven.

 Selet.

Sägnen förmäler att en vandrare skulle ha kommit söderifrån och bosatt sig
vid älven på udden nedanför E. Lunqvists gård. 
Men de första kända nybyggarna vid älven på samma plats som nu Artur Johansson och
H Johanssons gårdar nu står   Dessa ägdes av Per Johanson och Jonas Olofson.

Långsjön.

Den förste nybyggaren kom från Selet och var son till Josop Kristianson
(Anton Josepson Lundmark). Han satte upp den så kallade Långsjögården,
som fortfarande finns kvar, Den beboddes av tre led och ägs nu av Lindgrens
stärbhus i Bureå.
Ytterligare en gård uppfördes av Anton Anderson, som var skomakare från
Ersmark. Han gifte sig med en dotter till A. Lundmark. Endast grunden finns
kvar. Stället ägs av A. Lundmarks dödsbo.

Källa: Dokument från Tommy Olsson.

Sidan uppdaterad 2008-06-06